Camino de Jinama

Joapira, et fjell med klokker og et gammelt rådhus N 27 48 511// W 017 54 884

Rute: Camino de Jinama på El Hierro

Denne bygningen, som står foran Candelaria-kirken, fungerte som det første rådhuset i Frontera på begynnelsen av det 20. århundre. Frontera ble den andre kommunen på El Hierro i 1912. Inntil da hadde alle offentlige institusjoner vært plassert i Valverde.

Vis-à-vis denne bygningen, som nå er en bar, står Candelaria-kirken. Det som er mest verdt å merke seg ved dette gudshuset, er det atskilte klokketårnet. Det står på den lille vulkankjeglen Joapira-fjellet, på baksiden av kirken. Camino de Jinama begynner her med en vel fem hundre meter lang første etappe på asfaltert vei.

La Casa Blanca N 27 45 260 // W017 59 935

Rute: Camino de Jinama på El Hierro

De tradisjonelle boligene på El Hierro hadde nakne steinvegger. Kalking var en luksus som de færreste av familiene kunne tillate seg. Faktisk pleide gulvene å være laget av stampet jord med kumøkk.

Derfor fikk det første kalkede huset i Golfo-dalen en spesiell status, og navnet La Casa Blanca – det hvite hus – har blitt hengende ved siden 1873. Det er en del av husgruppen Los Corchos, og er lett å legge merke til i landskapet. De hvite veggene kan til og med ses fra sjøen. I våre dager vekker ikke huset like mye oppsikt, men det står fortsatt som et symbol på den strenge verdigheten i øyens tradisjonelle landlige byggeskikk.

Finca El Pino N 27 45 187 // W 017 59 682

Rute: Camino de Jinama på El Hierro

Eiendommen ved navn El Pino er oppkalt etter en spesiell furu (pino). Gården driver med vinproduksjon, og vinrankene strekker seg helt til eiendommens grense til allmenn utmark.  Furuen skiller seg ut på flere måter enn ved sin høyde. Den ligger nemlig utenfor sitt naturlige vekstområde, som her på øyen generelt er på sørsiden av fjelltoppen. Denne furuen, i likhet med andre i fjellsiden, stammer fra frø som faller til jorden – og spirer – i avføringen til de ville duene som flyr over området.

I dette området sto faktisk en av de fem grindene som ble lukket om natten. Hensikten ved disse grindene var å hindre dyr i å komme inn i åkrene, ettersom det gikk dyr i den allmenne utmarken, spesielt griser. Grinden er borte, men vi kan fremdeles se hvor grensen mellom privat eiendom og allmenn utmark gikk.

La Piedra Labrada N 27 45 147 / W017 59 651

Rutt: Camino de Jinama, El Hierro

Den här stenen vid vägkanten påminner om ett altare, inte bara på grund av sin form och placering utan även på grund av träkorset. Dessutom kan man urskilja ett stort uthugget kors på sidan av stenen.

Detta beror på att stenen är en viloplats för de döda. Alla som dog i El Golfo var fram till mitten på 1800-talet tvungna att bli förflyttade till Valverde för att bli begravda.   Det här var en plats som begravningstågen hade valt ut som rastplats för att man skulle kunna sätta ned den avlidne och få en stunds vila innan man gav sig in i skogen.

Barranco de Las Esquinas N 27 45 104 // W 017 59 605

Rutt: Camino de Jinama, El Hierro

Vi befinner oss precis vid ravinen där stenbrottet La Helechera ligger. Här utvann man den vulkaniska bergarten röd tuff som återfinns i många hus i El Golfo, bland annat i kyrkan Candelaria. Alla som följde vägen var skyldiga att ta med sig en sten till byggnationen av kyrkan.

Här breder växten Apollonias barbujana ut sig, vilket tyder på att vi befinner oss i fuktig termofil skog nedanför öns laurisilva.  Förutom Apollonias barbujana växer här även en annan art frodigt tillsammans med järneksväxten Ilex canariensis och andra buskarter. Den kallas även xerisk laurisilva eftersom den kan överleva i ett mindre fuktigt klimat än de andra lagerväxterna som finns i mer utvecklade områden.

Mocán de Los Cochinos N 27 35 169 // W 017 59 485

Rutt: Camino de Jinama, El Hierro

Det här är en av de få rastplatserna längs med leden eftersom leden är mindre brant här. Trädets egenskaper gjorde det till en perfekt plats att binda grisarna i man flyttade dem. Om vi tittar noga kan vi fortfarande se märken efter betar. Tidigare fanns det en inhemsk ras på El Hierro som var svart med stora betar, men den finns inte längre kvar.

För att inte skrämma grisarna mer än nödvändigt förflyttade man dem ofta under natten så att de inte skulle märka den branta sluttningen i vägkanten, och på så sätt kunde man undvika olyckor.

Cruz del Fraile N 27 45 208 // W 017 59 411

Rutt: Camino de Jinama, El Hierro

Till följd av ett ras ligger den här ganska stora stenen med ett kors halvvägs in på rutten. Stenen sägs vara till minne av en munk som skadades i ett jordskred.

Stenens närvaro påminner oss om att det alltid finns en risk för jordskred längs vandringsleder på klippor, som denna på Jinama där vägen blir särskilt farlig vid blåst eller regn.

Mocán de la Sombra N 27 45 227 // W 017 59 337

Rute: Camino de Jinama på El Hierro

Mocan-trærne i Jinama er blant de flotteste eksemplarene som finnes. De ledsager vandrerne hele veien, men få av dem kan måle seg med dette eksemplaret. Størrelsen, bladverket og alderen gjør dette til et godt sted å søke ly, så det har gjort seg fortjent til navnet Mocán de la Sombra – Skyggemocanen.

Mocán de la Sombra var dessuten knyttet til mariakulten. I et hulrom i stammen sto det i sin tid et relieff av jomfrufiguren Virgen de la Concepción som forbipasserende kunne tilbe.  Dette mariabildet ble i en periode til og med viet en egen fest langs veien, blant annet med dansere.

El Miradero N 27 45 342 // W 017 59 207

Rutt: Camino de Jinama, El Hierro

En naturlig utsiktsplats över El Golfo. Härifrån visslade och ropade man förr för att varna om vem som var på väg ner eller om middagen höll på att ta eld, eller för att meddela att allt gått bra. Förr i tiden, när det inte fanns bilar och annat som förde oväsen som i dag, hördes rösterna längre. Alla familjer hade sin egen trumpetsnäcka med sin speciella ton.

Den användes också för el margareo, vilket man utförde när en åsna hade dött eller dödats. Ungdomar gick då upp på ett berg och började skrika och ropa, och därefter delade man ut delar av åsnan till de personer man ville göra upp räkningen med. Margareon var ett slags social kritik och fungerade som en ventil för att få utlopp för sina känslor i ett litet samhälle.

Descansadero de la Virgen N 27 45 416 // W 017 59 063

Rute: Camino de Jinama på El Hierro

Navnet på dette stedet betyr Jomfruens hvilested. Jinama har også en rolle i den viktigste folkefesten på El Hierro, La Bajada de la Virgen de los Reyes, som går ut på at en jomfrufigur tas med på pilegrimsvandring til landsbyene på øyen.

Dette skjer hvert fjerde år. Jomfrufiguren, La Virgen de los Reyes, besøker Jinama etter å ha kommet til Valle del Golfo gjennom Los Roquillos-tunnelen. Den tradisjonelle ruten Camino de la Peña anses for å være for farlig.

Opptil 500 personer kan være med jomfrufiguren. Det store følget har siden 1989 hatt fast stoppested på dette punktet.  Slik holder de i live et av de tradisjonelle bruksområdene for denne veien, som i våre dager først og fremst er en perle blant El Hierros turmuligheter.

Cueva de las Pipas N 27 45 418 // W 017 59 032

Rutt: Camino de Jinama, El Hierro

I den här grottan längs leden finns stenar som till sin form påminner om vinfat. På Kanarieöarna kallas de här tunnorna för "pipas" och därav namnet på grottan: Cueva de las Pipas. Pipa är också en vanlig vattningsmetod på Kanarieöarna, där man använder just fat på omkring 450 liter.

Det här var en viktig plats då den även fungerade som en mötesplats halvvägs in på leden där man kunde låta sin åsna vila. Här kunde den som var på väg upp berätta om läget i dalen för den som var på väg ned och vice versa.

Letime og kapellet N 27 45 760 // W 017 58 855

Rute: Camino de Jinama på El Hierro

«Letime» er et ord som kom inn kastiljansk fra de gamle kanariernes språk, og betyr høyt stup eller klippevegg. Det er kanten på en svært høy fjellvegg eller av et stup. I Isora finnes det en «letime» som markeres av formasjonen «Cuchillo de Jinama», kronen på en vulkansk voll som viser veien til stien som snirkler seg langs det bratte fjellet. Dette er en skikkelig landskapsperle som vi kan se fra begynnelsen av veien i Joapira.

Det var vanlig å be om velsignelse hos en jomfru eller en helgen når man tok fatt på en av disse veiene mellom lavlandet og høylandet. Ved de tre viktigste veiene – Tibataje, San Salvador og Jinama – står det kapeller ved begynnelsen av nedstigningen. Der kunne man be om velsignelse før nedstigningen eller takke for hjelpen etter oppstigningen. I Jinama er kapellet viet Virgen de la Caridad – Nestekjærlighetens jomfru. Det lille gudshuset stammer fra 1924 og ble bygget med bidrag fra beboerne i San Andrés og Isora, og dessuten utvandrere til Cuba. 

La Tierra que Suena N 27 46 102 // W 017 58 650

Rutt: Camino de Jinama, El Hierro

La Tierra que Suena betyder "jorden som låter", och det är så öborna kallar den här delen av Nisdafe-platån. Namnet härstammar från ett märkligt vulkaniskt fenomen. I den här norra delen av platån var utbrotten från San Andrés antagligen mycket lättflytande och innehöll en stor mängd gaser, vilket har resulterat i underliggande gångar och håligheter som ligger precis under markytan.

När man passerade det här stycket till häst lät det som om man slog på en trumma, och därav det märkliga namnet "jorden som låter". Namnet är över trehundra år gammalt och nämns i Bartolomé García del Castillos krönikor, och det har överlevt ända till i dag, vilket ger den här platsen en närmast magisk atmosfär.